Just där gårdstomten tar slut och där grannens tar vid står en präktig gran. För ett halvår sedan lyfte jag fram stammens nedre del genom att såga av grenar som växt nedåt och täckte marken.
Igår kväll stod ett rådjur tätt tryckt mot nedre delen av stammen. Tjugo meter därifrån stod jag och njöt. Det är snöfritt under granen och det ser faktiskt mysigt ut. Och varmt. Och tryggt.
Rådjuret börjar krafsa efter något ätbart, men lyfter snabbt huvudet, sniffar i vinden, vänder rumpan åt mig och går lugnt ifrån mig.
Det var den kortaste kärleksaffär jag haft. Men det var ett minnesvärt möte, speciellt som jag en timme tidigare trängts på en fullpackad stadsbuss i Jönköping.
Vischan har sina stunder...